Jag gjorde en liten jämförelse av min nya kamera jämfört med mina gamla. Det är egentligen förvånansvärt liten skillnad på bildkvalitet. Däremot är ju den nya kameran ensam om att kunna ta bilder under vattnet och ha exceptionellt bra stöt-tålighet.
Testet gick ut på att jag ställde mig i sovrumsfönstret och tog kort på min bil. Jag zoomade ut så långt det bara gick med alla kamerorna. Det är alltså maximal zoom, vilket gör att det är sämsta möjliga ljus eftersom längre zoom gör att det släpps in mindre ljus genom linserna. Men det är ju ändå dagsljus ute (eller kvällsljus) så det borde inte göra så stor skillnad. Jag har inte gjort några som helst inställningar, utan bara point-and-click. Både Nikon D1 och Panasonic har ju annars riktigt fina möjligheter för att finjustera själv.
Panasonic Lumix DMC-FT2
Sony CyberShot DSC-S650
Nikon D1
Den översta bilden är alltså 14 megapixel, den mellersta bilden är 7.2 megapixel och den understa bilden är 3 megapixel. Sony-kameran har sämst zoom, men faktiskt bättre färger än den nyare Panasonic-kameran. Kvalitén på Nikon D1 är ju oslagbar både vad gäller skärpa och färgåtergivning och möjlighet att zooma, men eftersom det bara är 3 megapixel så är den ju ändå inte helt optimal. Men då är ju frågan, om man zoomar digitalt i de andra bilderna, blir det då lika bra som med Nikon? Alltså, om man har lika många pixlar på bredden för alla kameror, vad är det då för skillnad?
Panasonic T2 - 200 x 200
Sony CyberShot - 200 x 200
Nikon D1 - 200 x 200
När man kommer in på den här detaljnivån så ser man verkligen hur överlägsen Nikon D1 är. Men så är nypriset på den ca 50’000 kr medan nypriset på Panasonic är 4’000 kr och Sony CyberShot bara 1’500 kr. Det är lätt att förblinda sig på megapixlar, för det är så mycket annat som spelar roll när man tar kort. Jag törs säga att en av anledningarna till att Panasonicen ser så dålig ut i jämförelse är att den ställde in alldeles fel ISO och så använde den blixt istället, vilket på 50 meters håll inte hjälper mycket. Så de automatiska inställningarna för Panasonicen misslyckades kapitalt. Men om man då tänker att man ställer in allt optimalt…? Det får bli ett senare projekt, för jag orkar inte mixtra mer nu. Då ska man egentligen ha en benställning också och montera kameran för att vara säker på att det inte är några skakningar som gör bilden suddigare osv. Panasonicen är den enda av mina kameror som har anti-skak-skydd (förmodligen eftersom den också går att använda för att filma i HD med).
Däremot kan jag avsluta med en bild som jag tog med hjälp av makro-funktionen på Panasonicen. Den är 1024 x 768 punkter, och här har jag hyfsad koll på inställningarna, även om de kanske inte är super-optimala. Jag hade inte riktigt rätt fokus, vilket är svårt när man tar på sig själv. Men det är en bild som jag definitivt inte hade kunnat ta med någon av de andra kamerorna:
Panasonic T2 - Makro på mitt öga
Det som verkar vara den stora skillnaden mellan de här kamerorna, och som verkligen påverkar resultatet av det här korta testet, är ljuskänslighet. Panasonicen är minst ljuskänslig, och får därför sämre resultat i kvällsljuset än vad den borde få. Nikon D1 är mest ljuskänslig och får därför överlägset bäst resultat. Sonyn köpte jag för att dom gjorde reklam för den att den var extremt ljuskänslig, men den kan inte mäta sig med Nikon D1. Sonyn har dessutom nästan lite överdrivna färger, vilket man ser i de här bilderna särskilt när man jämför med Nikon. I Panasonicen kan man välja färgläge mellan natural – som är som Nikon – och nåt annat typ happy eller vad det heter – som är som Sonyn – och sen finns det ett par till lägen om man vill leka lite extra.
Men det innebär helt enkelt att om man bara ska slänga upp kameran och ta en snabb bild så är det enklast med Sonyn. Ska man ta bilder i dåligt ljus eller vill zooma väldigt långt och ändå ha skärpa och inte har nåt emot att släpa med en klump som väger nåt kilo så blir det Nikon. Men ska jag ta bilder i fullt dagsljus (eller under vatten, eller i annan tuff miljö) då blir det till att använda Panasonicen.
