Jaha, så blev de tu ett och kärleken segrade och allt vad man nu brukar säga. Det var en trevlig fest, maten var god – jag åt tills det kändes som att magen skulle spricka, och jag tror inte att jag gjorde bort mig HELT när jag höll mitt lilla tal, även om Emma hävdade att jag är galen (av nån anledning).
En fin bild (tyckte jag i alla fall) från bröllopsfesten.
En inte lika fin bild, men ändå otroligt bra på nåt vis… 
Skulle bara gå en kort sväng med Chessie så hon skulle få kissa. Mitt i allt kommer tre lösa hundar – 2 gråhundar (?) och en mörk hund typ flatcoated retriever – springande mot oss och skäller. Jag stod bara helt stilla och väntade på att ägaren skulle ropa in dom, men nån ägare kom inte. Chessie stod också helt stilla. Hundarna rusade fram till henne i full fart, och jag tänkte för mig själv att nu kommer hon väl att hoppa på dom, men hon stod bara där och verkade vilja hälsa. Men istället för att hälsa på henne, på hundars sätt, så omringade hundarna henne tätt inpå. En på var sida och en framför henne, ingen mer än 1-2 dm ifrån. Då syntes det att hon inte alls tyckte om deras sätt, och hon morrade till lite för att visa sitt missnöje. Den morrningen var som en signal, för mitt i allt flög alla tre hundarna på henne – från var sitt håll. Jag tänkte att dom får väl lösa det där, hon har ju tagit två hundar som var större än henne tidigare och dom här såg ganska små ut. Men Chessie förvånade mig genom att genast lägga sig på rygg och visa strupen för att visa att hon inte alls hade nåt intresse av att slåss. En av gråhundarna svarade genom att flyga fram och hugga mot hennes strupe och dom andra fortsatte att hugga mot hennes bakben och sida/rygg. Då blev jag ilsk och tog ett snabbt steg fram och sparkade till hunden som gått mot Chessies strupe. De andra två hundarna tog nåt steg tillbaka, men hunden som jag sparkat flög direkt på henne igen, vilket gjorde att de andra två också genast återgick till att försöka attackera henne. Jag tog sats igen och sparkade för allt jag hade rakt i magen på gråhunden som gick mot hennes strupe (tyvärr hade jag bara vänsterfoten i läge, så det var väl inte så fruktansvärt hårt ändå) så han flög bak en bit, men han attackerade likafullt igen, utan att hindras vare sig av mina sparkar eller av Chessies bett till försvar. De andra två hundarna däremot backade nåt steg och övergick till att skälla. Jag fick därför ta tag i ryggpälsen/skinnet på den attackerande gråhunden och slänga honom bakåt, för att sedan hålla fast honom så han inte nådde Chessie. Hon hade ilsknat till och ställt sig upp, så jag fick kämpa med andra handen för att hålla henne borta från den andra hunden också. Sen stod jag där på knä med två skällande hundar, en som jag fick slita i pälsen för allt jag orkade med vänsterarmen för att hålla undan och så min egen i koppel som jag höll undan med högerarmen, och jag kunde inte hjälpa att känna mig lite maktlös i att jag skulle få svårt att ta mig ifrån den positionen utan att hundarna skulle ryka ihop igen. Men då (sent omsider) kom äntligen ägaren springande och skrek och gormade och lyckades få sina hundar att baka några meter bort, utan att fortsätta attackera.
Jag titta på Chessie lite, och hon nosade i snön en del men verkade allmänt oberörd och även ointresserad av att ha nån ytterligare kontakt med dom andra hundarna igen. Det var mörkt, så jag såg ingenting annat än hur hon rörde sig, så jag informerade den andra hundägaren om att jag visste var han bodde och om min hund hade några skador så sa jag att jag skulle komma förbi. Hans enda svar var att “jamen vi är borta ikväll” – han bad inte ens om ursäkt vad jag kan komma ihåg.
Sen när vi kom hem visade det sig att Chessie hade ett djupt jack ovanför ögat, som även hade svullnat en del så hon hade bara ögat halvöppet. Sen var det blod i ögat också, så jag blev lite orolig för att det skulle vara nån allvarligare skada, och att hon var allmänt undvikande och inte ville att jag skulle komma i närheten gjorde det inte lätt att undersöka henne. Men till slut kom jag i alla fall fram till att själva ögat inte var skadat, så det var bara ofarliga sår. Men hon blödde även från ett sår en bit från mungipan, och så hade hon nåt i stil med en bula eller inre blödning på ett av benen. Men hon verkade allmänt hyfsat glad och så fick hon en massa pizza-rester och korv som plåster på såren så det var inte så farligt för henne verkade det som.
Jag hade egentligen tänkt gå tillbaka till ägaren och säga vad jag tyckte om att ha såna hundar lösa, särskilt med tanke på att det finns fall när sådana små hundflockar dödat barn som sprungit ifrån dom och väckt jaktinstinkten och att Benjamin faktiskt bor granne med dom. Men sen när jag kallnat av lite och såret över Chessies öga läkte inom nån dag (det syns knappt nu) så kom jag fram till att det nog skulle bli så att jag själv skulle bli mer upprörd och uppjagad över att stå där än vad den idioten till hundägare skulle bli. Emma tyckte jag skulle polisanmäla, men jag tror inte att sånt leder nån vart så det hade jag inte heller nån lust till. Så det slutade med att jag bara ryckte på axlarna åt det hela och åkte hem till Umeå.
Men om vi hälsar på där nere igen och något liknande händer… Då ska jag göra allt som står i min makt för att få in en spark som knäcker ryggraden på var och en av dom byrackorna. Och då ska jag se till att använda högerfoten också, så att dom verkligen inte reser sig igen överhuvudtaget. Misslyckas jag med det går det säkert att få tag på arsenik.
Vi åkte ner till Ölands sydspets också. Dagen innan hade dom sett årets första vår-fågel av nåt slag som visade att våren kommit. Typiskt att vi inte såg den. Men å andra sidan fick vi se både kungsörn och ormvråk och rådjur och hare längs vägen, så man ska väl inte klaga.
Jag tog den här bilden på Öland. Det heter nåt i stil med Gettinge eller nåt liknande, och är Ölands största gravfält. Stenarna är alltså gravstenar, och väderkvarnen som nästan försvinner i dimman bakom är lagom spöklik för att sätta rätt stämning på bilden. Jag är faktiskt grymt nöjd med den här kompositionen.